Centrala Soldatregistret

Bakgrundshistoria

Indelte soldaten en viktig del av landets historia

Äldre indelningsverket

Redan under senare delen av 1280-talet utfärdades förordningen, som gav den som ställde en ryttare med full utrustning till landets försvars förfogande, skattebefrielse. Denna förordning var dock svårt att få allmogen att följa eftersom kostnaderna ofta var högre än de skattelättnader som utdelades. Detta förde med sig att allt fler utländska män anställdes för att skydda landet mot fienden, legoknektarna var ett faktum.

Gustaf Vasa försökte under hela sin regeringstid att komma tillrätta med försvarets dyra legosoldater. Han ville ha en armé som snabbt gick att mobilisera, samtidigt som kostnaderna för statskassan skulle vara liten.

Dackefejdens småländska och skånska bönders uppror, visade att bondeskarorna kunde utgöra ett hot mot kungen och statsmakten. Detta gjorde att Gustav Vasa startade en rekrytering av unga, ogifta karlar till tjänst i en nationell armé. Tanken väcktes att införa en armé där befäl och soldater genom allmogens försorg, skulle avlönas med ett torp samt ett stycke mark.

I Krigsfolksordningen av 1619 stadgads att krigsmakten skall förses med inhemskt krigsfolk, genom att skriva ut var tionde man i landet. Det blev då böndernas egna förtroendemän, sexmännen, som fick stort inflytande över utskrivningarna. Många av de som skrevs ut valde att leja bort sin tjänst.

Eftersom kronan även i fortsättningen var tvungen att få sin skatt. Och då jorden även i fortsättningen var tvungen att brukas togs nästan aldrig jordägande bönder ut till krigstjänst. Detta medförde att den armén i början av 1630-talet fortfarande innehöll ca 90 % utländska legosoldater och endast ca 10 % inhemska soldater.

Karolinsk officer från tidigt 1700-tal.

Upp

Yngre indelningsverket

Slaget vid Lund visade med all önskvärd tydlighet den svenska arméns alla brister och svagheter. Detta i sin tur gjorde att Karl XI agerade för att omorganisera hela försvaret, vilket han ville skulle vila på en nationell grund, som han räknade med skulle bli både säkrare och billigare. Kungens militärstrategiska rådgivare Johan Hoghusen och Erik Dahlberg m fl fick i uppdrag att planera och genomföra ”Det ständiga knekthållet”, vilket blev en del av hela statsapparatens modernisering vid senare delen av 1600-talet.

En av åtgärderna som gjorde att Karl XI fick bönderna med sig vad gällde den nya organisationen av krigsmakten, var att han vid reduktionen 1680 tog tillbaka det adeln under sin tid vid makten lagt under sig. De självägande bönderna som tyngdes av skatter till kronan, ansåg att förslaget var betydligt bättre än ökade skatter. Därmed slapp bönderna själva att bli utskrivna i systemet med var tionde man, som sedan tidigt 1600-tal skrivits ut och som man tyckte hade en betydligt viktigare uppgift att utföra i jordbruket.

Det ständiga knekthållet medförde att krigsmakten alltid kunde räkna med att den som var anställd som soldat inställde sig när det behövdes. Detta hade varit en av svårigheterna i det tidigare systemet med var tionde man. Behövdes man hemma stannade den som var utsedd till soldat hemma.

Den 4 december 1682 godkändes förslaget om införandet av ”Det ständiga knekthållet” av riksdagen. Förslaget bygger på principen att kungen påtog sig ansvaret att med varje landskap förhandla fram frivilliga avtal om uppsättandet av krigsmakten.

Varje landskap uppmanades att ställa minst ett infanteriregemente till kungens förfogande, bestående av 1200 man fördelat på 8 kompanier om vardera 150 man.

För att rekrytera en soldat skulle det finnas minst två gårdar som tillsammans blev två mantal. Namnet på dessa gårdar var en ”rote”, vilket i detta sammanhang endast betecknar namnet på de gårdar som höll soldaten. För husarer och kavalleri var beteckningen ett ”rusthåll” och för båtsmännen ett ”båtsmanshåll”.

När bönderna som var satta att hålla en soldat antog en person för yrket, betalades en legosumma ut, vilket var det samma som värvningspeng. Soldaten skulle dessutom ha ett torp med en storlek av 4 x 8 meter den rekommenderade höjden på lång väggarna var sju ordinära stockar. På ena långsidan skulle det finnas ett fönster som var en aln i fyrkant, ca 60 cm. I övrigt kunde torpet byggas efter den sed som fanns på orten. Någon ritning för hur ett soldattorp skulle se ut fanns inte utfärdat från centralt håll.

Till torpet skulle även finnas en bit mark av en storlek på ungefär ett halvt tunnland och det skulle vara socknens bästa jord som avdelades till soldaterna. Dock visade det sig när jorden skulle fördelas för soldaternas torp att den bästa redan var upptagen, varför dessa torp ofta fick den sämsta jorden. Eftersom rotens bönder hade förpliktelser mot kronan och därmed soldaten, var det många som valde soldattorpet framför drängstugan.

Vad gäller kavalleriet var dessa organiserade på ungefär samma sätt som infanteriets soldater. Den stora skillnaden var att man för dessa krigsmän även hade en häst som skulle underhållas av roten. På vissa ställen i landet kan man märka att kavalleritorpen var något bättre än fotsoldatens torp. För det mesta togs de som tillhörde kavalleriet från jordägande bönders familjer, eftersom man där hade människor som var vana att sköta djur.

Båtsmännen var organiserade i båtsmanskompanier, när det gällde de kustnära landskapen. Utöver dessa fanns det i städerna inne i landet stadsbåtsmän. Där var det städernas borgare som hade att hålla båtsmannen med bostad och i övrigt med en kontant avlöning.

Vaktpost inspekteras av officer.

Upp

Indelningsverket startar

Halland var det där från början meningen att där skulle uppsättas ett helt båtsmanskompani enligt indelningsverkets princip. Men då även detta landskaps befolkning enligt kungen inte var helt pålitliga fick man där sätta upp båtsmanskompaniet med värvat manskap från bland annat Södra Möre i syd östra Småland.

Införandet av ”Det ständiga knekthållet” tog tid vilket till största delen beroende på att det inte var någon tvingande lag, utan infördes genom förhandlingar mellan statsmakten och allmogen i landskapen. De två sista landskapen i nuvarande Sverige som införde indelningen av infanteriet blev Småland på hösten 1684 och Västergötland på våren 1685.

Landshövdingarna, som var kungens förlängda arm, förhandlade med allmogen i sitt landskap och efter detta var det för honom att sörj för att soldater rekryterades enligt kontraktet.

Om en soldat av någon anledning lämnade sin tjänst, hade rotens bönder att inom tre månader övervaka att ny soldat anställdes. Om inte så skedde kunde bönderna råka ut för att betala vakansavgift. Om det dröjde för länge och landet behövde soldater kunde någon av rotens bönder själv tvingas inträda i tjänst.

Generalmönstringsrulla från Skarborgs Regemente 1718.

Upp

Soldaten skulle vart tredje år göra en så kallad ”Generalmönstring”. Namnet på mönstringen kommer av att vid en sådan inskrivning skulle en kunglig eller generals person vara närvarande, det var vid dessa tillfällen som soldaten kontrollerades. Även om bönderna anlitat någon som knekt var det inte säkert att denna person sedan vid generalmönstringen antogs av de militära myndigheterna. Alldenstund mönstringen skedde vart tredje år kunde det medföra att en soldat hade tjänstgjort vid torpet under en tid utan att vara formellt antagen.

Även om soldatlivet var hårt, var det under 1700-talet och ett bra stycke inpå 1800-talet ganska lätt att värva nytt manskap när någon slutade. Emellertid kan märkas att när beväringsarmén införs 1812 samt när emigrationen och inflyttningen till städerna börjar blir det betydligt besvärligare att värva folk till den indelta armen.

Under perioden 1682–1901 fanns årligen i det ständiga knekthållets organisation mellan 35 000–40 000 soldat- ryttare- och båtsmanstorp fördelat i hela landet. Dessa torp skulle vart tredje år genomgå en ”Torpsyn”, vilket var en inspektion av hur roten/rusthållets bönder skötte det torp de lovat hålla soldaten med. Syn av torpet kunde också ske när en gammal soldat avgick och en ny tillträdde tjänsten. Däremellan kunde soldaten med hjälp av sitt regemente fordra en syn om han ansåg torpet för dåligt.

Så här kunde ett soldattorp se ut i slutet av 1800-talet.

Upp

Eftersom det militära arkivmaterialet är ganska omfattande har den som finner en soldat i släkten stora möjligheter att få udda uppgifter om sin anfader vilket inte är särskilt vanligt i övrig släkt– och hembygdsforskning.

För att kunna forska vidare om en person som i det civila materialet anges varit soldat, är det nödvändigt att ha grunduppgifterna som soldatnamn, vilka infördes i början av 1700-talet. Kanske det är just detta med namnet som är det bästa synliga beviset att en person varit indelt militär. Huvudsyftet med att ge soldaterna dessa speciella soldatnamn var att kompanichefen skulle kunna hålla isär sitt manskap. Under större delen av indelningsverkets historia fick det endast finnas en person i ett speciellt kompani med ett speciellt namn. Det är inte ovanligt att ett namn följer torpet, varvid man kan ha flera personer med samma namn på ett torp utan att dessa på något sätt är släkt med varandra. En annan uppgift som är bra att ha är födelseuppgiften samt vilken socken där han tjänstgjorde, ofta samma där barnen i soldattorpen föddes.

Om soldaten under sin tjänstgöring skötte sig väl kunde han när han fick avsked benämnas ”Gratialist”. Om Du finner Din anfader benämnas så vet Du också att han fick en pension från Vadstena Krigsmanshus kassa. När denna inrättning skapades på 1640-talet var det för att ta hand om krigsinvalider från trettioåriga kriget.
Under senare delen av 1800-talet delades soldater som fick pension från kassan in i fyra klasser:

1. De som skadats i tjänst och inte kunde försörja sig själva, kunde få 72 kronor om året.

2. De som skadats i tjänst men likväl till viss del kunde försörja sig kunde få 48 kronor om året.

3. Alla som tjänat mer än trettio år och skött sig väl, fick 24 kronor per år.

4. Alla de som tjänat i exakt trettio år och som fyllt 50 år vid pensioneringen fick 15 kr per år.

För den soldathustru som blev änka medförde detta ofta stora svårighet. En ny soldat skulle tillsättas på torpet, vilket i sin tur gjorde att den tidigare soldatens hustru var tvungen att söka ny bostad. Mannens eventuella innestående lön fick hon inte då den skulle tillfalla bönderna för att användas som lega när ny soldat rekryterades. Däremot kunde regementet om man så ansåg nödvändigt betala ut en summa i begravningshjälp.

Vid mitten av 1700-talet blev det klart för de styrande att soldater och båtsmän var billig arbetskraft och kunde användas till de förbättringar och reparationer som behövde utföras på våra fästningar. Ett av de första arbete av detta slag var bygget av Sveaborgs fästning på 1740-talet. Därefter följde en mängd offentliga arbeten vilka utfördes av indelta soldater runt om i hela landet. Bland de större uppgifterna var bygget av Göta Kanal, där 57 800 indelta soldater från 16 infanteriregementen under 22 år utförde 7 miljoner dagsverken..

Soldater bygger Göta kanal vid Bergs slussar i Östergötland.

Upp

En av bristerna med den indelta armén var att det inte fanns några reserver att ta av när huvudarmén var i strid. Detta visade sig allt tydligare i början av 1800-talet.

Beslutet om indelningsverkets upphörande togs första gången 1873, då beväringsarmens inslag i försvaret allt mer ökade. Dock kom det att dröja fram till 1887 innan rotarna enligt lag befriades från uppgiften att tillsätta ny soldat när den gamla av någon anledning avgick från torpet. Istället betalades en vakansavgift.

Den 31 december 1901 var indelningsverkets saga all och Sveriges försvar övergick till att bestå av en värnpliktsarmé. Trots att indelningsverket upphört hade vi runt om i landet indelta soldater kvar långt in på 1900-talets andra hälft. Det föreskrevs att den som var indelt soldat när ”Det ständiga knekthållet” upphörde fick fortsätta med detta så länge han önskade.

Material i denna databas

Det Ni finner i databasen är ett sammandrag av det material som finns hos 21 soldatregister, vilka samarbetar i projektet. Om Ni finner någon av soldaterna extra intressant vänd Er till det aktuella registret. Där finns ofta ytterligare uppgifter om soldaten.

Emellertid är det viktigt att Ni tänker på att soldatregistret inte är någon släktforskning utan ett register över ett antal personer som varit soldater i den Svenska armén och som vi har mycket att tacka för. I registret kan det finnas uppgifter om krigsmannens familj, föräldrar mm. Detta beror på att vi till registret får in uppgifter från släkt- och hembygdsforskare som på detta sätt hjälper oss att belysa soldatens liv och leverne. Om Du har uppgifter som Du vill tillföra registret är vi mycket tacksamma för dessa, ange bara Din källa till materialet.

Björn Lippold
C/Samordningskansliet
bjorn.lippold@mil.se

Till Centrala Soldatregistret